Dom där trappstegen..

Jag har några dagar nu varit lite frustrerad över min ridning och hur känslan har varit.
 
Jag har inte varit riktigt nöjd någon gång och tyckt att Silver har varit sne och inte så fin som jag är bortskämd med den senaste tiden.
 
Hade därför sån tur att Ingrid kunde klämma in mig i hennes planering i morse och kolla lite, även fast jag innerst inne vet att det är såhär varenda gång vi är på väg vidare behöver jag ha henne på marken för att se och säga när vi är på rätt väg och när jag faktiskt kan sitta ganska nöjd.
 
För det är såhär att just nu klättrar vi i trappan och är påväg uppför nästa steg, jag har fått känna på den känslan några gånger men Silver har inte styrkan att ligga där hela tiden. Så även om han är minst lika bra som för en månad sedan är jag inte nöjd eftersom jag vill att han ska vara i den bästa känslan hela tiden. Då är det himlans bra att ha någon på marken som kan vägleda och guida och idag fick jag faktiskt känna på det bra läget flera gånger. Men som sagt styrkan saknas för att orka ligga kvar. Så jag behöver puscha för att han ska bygga den och så småningom orka ligga där, men jag behöver också ibland vara nöjd och inte kräva absolut max hela tiden. Det är en svår balans gång som jag hela tiden jobbar på för att kunna gå så bra som möjligt :)
 
Dessutom ska önska mig fluffigare galopp med mer tryck i julklapp så kanske det kommer lagom tills dess :D
 
 
Visa fler inlägg