Det är tufft just nu, inte nog med att det är höst, jag tycker alltid hösten (mitten av oktober till slutet på december) är riktigt hemsk och jag är trött och less på det mesta. Så mår jag så dåligt över Romeos situation. Mest över att se hur dåligt han mår av att inte få göra någoting, men även eftersom jag har svårt att behålla hoppet uppe har jag redan börjat sörja över att kanske förlora min bästa vän, min dröm och en så fin häst. Han har och kommer alltid ha en väldigt väldigt speciellt plats i mitt hjärta.
 
Jag försöker vara snäll med mig själv, vila ofta, få vara ledsen, inte göra mer än jag behöver (prestationsprinsessan skriker ibland) men också hitta på roliga saker som faktiskt får mig att vilja gå upp på morgonen.
 
En sådan var i fredags då jag och Ingrid var nere i Västerås på Levad för att göra sista delen i ryttaranalysen. Så himla spännande och jag hade kunnat hänga där och lyssna på henne hela dagarna.

Jag fick denna gång börja i bassängen och jogga på stället med en flytgrej (korv) mellan benen. Detta för att se hur centrerad jag var, jag skulle alltså försöka hålla benen rakt under kroppen på en rak linje. Betydligt svårare än vad det låter.
Därefter fick jag göra några övningar, benböj stående på flytkroven bland annat, för att hitta min balans och mittpunkt. Därefter fick jag jogga igen och herregud vilken skillnad det var.
 
Vidare till elektroniska fotsulor som placerades i mina skor för att se hur och på vilket sätt jag belastar fötterna i stigbyglarna. Från början hade jag väldigt mycket tryck på utsidan vänster fot. Men efter lite behandlingar av vader och enkla fotövningar lyckades vi få trycket ungefär mitt över både fötterna. Så häftigt att det med så små grejor blir en sån skillnad.
 
Det var min sista gång där nere och det har varit 3 riktigt bra tillfällen. Jag ska fortsätta göra övningarna jag fått med mig och få massage på framförallt vaderna för att fortsätta hålla kroppen så rak och bra i sadeln som möjligt.

Kan verkligen rekommendera alla att göra detta!
 
 
  (null)

 

Ja vad ska man säga.. Just nu är det tungt, riktigt tungt!
 
Jag är så glad att jag har Ivan som iallafall lättar upp lite, annars hade jag nog stängt in mig i ett mörkt rum och kommit ut lagom till våren, eller tills allt gått över.
 
 
Romeo:
Är skadad igen, eller jag vet inte längre om man kan säga igen. Det är samma skada som spökar och som vi inte blir av med. Han är behandlad igen, vi ska ner igen imorgon för ytterligare en behandling + att han nu får en allmän antiinflammatorisk kur. Fungerar inte detta ger veterinären upp. Över 1,5 år har vi nu hållit på men det gör så ont i mig att ens tänka tanken. Jag vet att det inte är kört riktigt ännu men det är samtidigt så svårt att hålla hoppet uppe. Min bästa vän, en så fin häst och min dröm.
 
 
Ivan:
Är som sagt den som håller mig upprätt nu, tillsammans med min fantastiskt man osv såklart :)
Han har sen jag skrev sist varit ute och tävlat (miljötränat i LB) 4 gånger med toppnotering på nästan 74% Så himla duktig.
Nu är det vinterträning som gäller för honom, starkare ska vi bli och byten och skolor ska vi lära oss ordentligt är planen. Han är så himla rolig att rida och har energi så att det räcker för flera alla dar i veckan.
Han är en riktig spjuver som hittar på bus och inte är långt borta med sin långa näsa. Samtidigt som jag kan få gråa hår ibland ger han så mycket glädje och är en riktig personlighet.
 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)