En magisk morgon med Ivan

Klockan är 05.40 vi står redo utanför stallet, det är fortfarande lite frost på gräsmattan och termometern hade precis klättrar över +1 
 
Efter att ha skrittat den knappa kilomtern fram till backen, beundrat några rådjur som stod och betade och bara lyssnat på klappret ifrån hovarna mot asfalten var det dags att växla upp farten något.
 
Ivan var med på noterna direkt och vi travade halva backen upp innan vi tog galopp, Ivan frustade nöjd och när vi kom över krönet mötte vi solen och de värmande strålarna, vi gasade på lite extra innan backen tog slut och det började luta lite nerför igen. Det räckte att jag sträckte på mig och sa proo så saktade han lugnt av och skrittade, nöjt, frustande vidare. 
 
 
Uppe vid det lilla vattendraget ligger isen fortfarande kvar och i skogen får vi trampa igenom snön för att komma ut på andra sidan, vi vänder bortanför sandtaget och skrittar tillbaka mot civilisationen men känner oss inte redo riktigt än, så vi tar oss förbi vägbommen för ytterligare en backe, eller egentligen två.
 
Grusvägarna har blivit sådär härligt mjuka och Ivan är direkt med på vad som väntas av honom, galopp så det tåras i ögonen på mig, allt som hörs är hans hovar som dundrar fram och fåglarna som kvittrar. Vi litar på varandra till 100% och när vi möter solen längst upp på berget saktar han lugnt av och vi skrittar nöjda och glada neråt och hemåt igen.
 
Solen har fortfarande inte nått över berget så nere i dalen blir det riktigt kyligt men vi är ändå strax hemma, jag tar några djupa andetag och tänker att när förutsättningarna är dessa tycker till och med jag att uteritter är magisk. Bättre sätt att starta en dag finns nog knappast. 
 
 
 
 

Kommentera här: