Motivationsdipp

Denna vecka har varit så otroligt tung och trött och totalt utan motivation.
 
Det händer verkligen inte ofta för min del att jag inte känner för någonting annat än att dra täcket över huvudet men precis så har det varit den här veckan. Jag tror det har varit en blandning av massa saker som orsakat det. Tidsomställing, mörker igen på morgonen, snön som trillade ner och allt som händer i världen för att nämna några.
 
För några månader sedan hade jag låtit bli att lyssna på kroppen vid ett sånt här läge, tvingat mig själv och bara kört på. Men det är tur att man blir klokare med åren. Med tanke på att detta är extremt långt ifrån min vanliga status så tillät jag mig själv att dra ner på tempot ordentligt. Hästarna gick sparsamt första halvan av veckan för att sedan vila helt två dagar, min egna träning gick bara ut på att göra det jag kände för (fick till riktigt bra pass inser jag såhär i efterhand) och jag la in fler powernaps under eftermiddagarna och sov hela 12 timmar natten mellan fredag och lördag.
 
Först idag börjar jag känna igen mig själv igen, det kändes roligt att åka till stallet, jag var peppad innan träningen och livet känns helt enkelt lite gladare. 
 
Kanske inte det roligaste och mest inspirerande inlägget men det känns viktigt att visa på att vi alla har sånna svackor. 
 
 

Kommentera här: